Ledare

Verbalt har vi under de senaste åren fått en medvind för allmänmedicinen som basen i svensk sjukvård. Tyvärr går inte detta att avläsa i faktiska siffror avseende utvecklingen av andelen allmänläkare i den svenska läkarkåren totalt. Antalet allmänläkare har ökat mycket blygsamt jämfört med andra specialiteter.

En rad olika insatser kommer att vara nödvändiga för att öka antalet verksamma allmänläkare. Insatserna måste ske såväl centralt som lokalt. Det kommer också att vara av största betydelse att göra allmänmedicinen attraktiv under hela utbildningstiden men självklart måste arbetet som specialist i allmänmedicin också vara stimulerande och utvecklande.

Vårt självklara mål är att öka antalet allmänläkare för att uppnå de mål vi har för vårt arbete. Dessa mål är allmänläkare som arbetar i team med andra personalgrupper inom primärvården och erbjuder befolkningen bassjukvård med hög medicinsk kompetens, kontinuitet och god tillgänglighet. Grunden är en bemanning motsvarande ca 6 000 heltidsarbetande distriktsläkare. Med tanke på att vi nu är ca 4 000 och vetskapen om kommande pensionsavgångar gör att ingen kan underskatta vikten av arbetet med rekryteringsfrågorna.

Först måste vi på allt sätt verka för att antalet ST-tjänster i allmänmedicin ökar. Antalet ST-tjänster har ökat sista året men inte tillräckligt! Detta måste drivas såväl centralt som lokalt inom varje landstingsområde. AT-läkarna är vårt främsta rekryteringsunderlag till ST-tjänsterna. Vår specialitet är nu den enda som får utbilda AT-läkarna under 6 månader. Detta medför att vi skall tillvarata den fantastiska chans vi har att visa vad allmänmedicin är. Samtidigt måste vi självklart ge en god handledning och erbjuda ett bra utbildningsinnehåll. Vi måste naturligtvis också lägga stor vikt och möda på att stimulera och entusiasmera våra ST-läkare så att de stannar inom specialiteten. Den totalt sett långa tiden inom utbildningen som sker på olika kliniker gör att vi aktivt måste se till att banden till vårdcentralen hålls starka med god handledning o.s.v.

Vidare är det naturligtvis vår egen arbetssituation som är grundläggande för om studenter och AT-läkare skall lockas till primärvården. Det måste klart framgå att satsningen på primärvården inte enbart är en verbal satsning utan också en reell ekonomisk satsning. Vårt uppdrag måste avgränsas så att innehållet blir klart och tydligt. Utifrån lokala förutsättningar måste innehållet inom primärvården göras helt tydligt. Distriktsläkaren måste kunna avgränsa sig och ha rätt att säga att en viss arbetsuppgift inte är hans eller hennes.

Vår arbetsmiljö måste förbättras och detta sker genom en rad olika åtgärder centralt och framförallt lokalt. En viktig del av detta arbete sker på varje arbetsplats där vi alla bör engagera oss i utvecklingsarbetet. Målsättningen är en arbetssituation där vi har inflytande över vardagen och känner stimulans och utvecklingsmöjligheter samtidigt som vi kan utföra ett kvalitativt bra arbete. Detta är också en förutsättning för att vilja fortsätta arbetet som distriktsläkare. Den nyligen presenterade enkäten angående äldre distriktsläkares planer för arbetstiden fram till ålderspension är en läsning som stämmer till eftertanke. Vad kan och måste vi göra för att arbetet skall vara intressent fram till ålderspensionen? Denna fråga besvaras inte enkelt utan är något att arbeta med framgent.

Konvertering av andra specialiteter till allmänläkare har också diskuterats som en stor möjlighet att öka antalet allmänmedicinare. Möjligen kan ett litet tillskott komma denna väg men sannolikt inte för att på något sätt klara den nödvändiga ökningen av allmänläkarkåren. Vi måste beakta att övriga specialiteter har ungefär samma åldersstruktur som vi och kommer att ha en viss bristsituation även där om cirka 10–15 år. För primärvårdens del är det ju också viktigt att övrig sjukvård fungerar optimalt för att våra patienter skall kunna bedömas av annan specialist när så är nödvändigt. Samtidigt vill vi understryka att andra specialiteter självklart är välkomna med då som allmänläkare och inte som arbetande kirurger, invärtesmedicinare o.s.v. på distriktsläkarmottagningen.

Vi har nu gått in i årtusendets sista år och vi i distriktsläkarföreningens styrelse kommer att fortsätta arbetet med rekryteringsfrågorna centralt. Vi kommer att på olika sätt återkomma med rapporter om detta arbete. Vi vill önska Er alla en god fortsättning på året och hoppas att Ni lokalt på olika sätt tillsammans skall kunna driva dessa för oss alla så viktiga frågor.

Maria Dalemar