| Antalet kommunläkare minskar
stadigt. 100200 övergår årligen till privat verksamhet eftersom man upplever sina
arbetsvillkor hos den offentliga arbetsgivaren som allt-för otillfredsställande.
Problemen känns igen: Sämre löneutveckling, otydligt uppdrag, litet inflytande över
arbetets innehåll och utformning, administrativ klåfingrighet samt för många
småpåvar i ledningsorganisationen. Privatläkarna har idag en tredelad ersättning bestående av 1) patientavgift 2) åtgärdsbaserad ersättning från trygdekontoret (försäkringskassan) samt 3) ersättning från kommunen för att de driver verksamhet inom området. Patientavgiften är c:a 100 Nkr men alla barn under 7 år har fri sjukvård. Dagens finansieringssystem innebär enligt den nationella taxan att mer än 70% av inkomsten är prestationsbaserad. Man får extra betalt för tidskrävande arbetsinsatser (om konsultationstiden överstiger 20 minuter), men tidstillägget ger mindre jämfört med om man tar många patienter. Systemet favoriserar därför högproduktiva doktorer. APLF liksom flertalet allmänläkare anser att kommande fastlegesystem skall bygga vidare på dagens ersättningsprinciper, och kräver därför 70% prestationsersättning. Listningen skall hanteras av trygdekontoret och individersättningen (=kapitationsdelen) på 30% kommer att skötas där. En heltidsarbetande allmänläkare skall ha mellan 15002500 listade patienter. "Glesbygdstillägg" kommer att utgå inom områden där befolkningen är utspridd över stora områden och åldersviktning ingår också som en av komponenterna vid uträkning av ersättningen till läkarna. Möjligen kommer extraersättning också att utgå för tjänstgöring inom socialt tungarbetade områden. Patienterna har rätt att byta läkare 2 gånger årligen, och får rätt till second opinion. I många år har jouren ("vakten") varit ett stort problem för allmänläkarna. Många är uppbundna av jour vart 4:e dygn, och nattjänstgöringen med alla hembesök tar knäcken på många kolleger även om den ekonomiska ersättningen är god. Svenska allmänläkarvikarier är inte särskilt väl sedda i det här sammanhanget. De förstör patientdiciplinen eftersom de av monnetära skäl "åker på allt" och är beredda att gå jour varje natt under sina 2-veckorsvikariat. Jourbördan blir också ett allt större problem genom att medelåldern i distriktsläkarkåren successivt ökar. Fackligt verkar man för allt större joursamverkan mellan distrikten. Man försäker minska på hembesöken och styra patientströmmarna till jourläkarcentralerna. Vid norska sjukhus finns inga öppna akutmottagningar på samma sätt som i Sverige. Därför söker norrmännen aldrig själva till sjukhusen. Dit blir man skjutsad med ambulans vid olycksfall eller svår sjukdom, eller möjligen som remissfall från en allmänläkarmottagning. De som söker sjukhuset akut för tillstånd som kan handläggas på vårdcentralen, hänvisas dit. Vill man likväl behandlas på sjukhuset, får man stå för hela kostnaden själv. Trots hög jourbelasting driver APLF linjen, att sjukhusläkarna endast skall befatta sig med inläggningsfall och att allmänläkarna handlägger alla övriga patienter. En privat allmänläkare har i snitt 20 pat/dag, med ungefär ett besök i kvarten under de timmar mottagningen är öppen. Läkaren skriver själv sina journalanteckningar och dikterar aldrig. Man har goda möjligheter att själv styra sin tid. och har mycket mindre personal omkring sig än i Sverige. En annan olikhet är att man försäker avhandla endast ett problem vid varje konsultation. Norsk allmänläkarutbildning omfattar 5 år, varav 1 år är tjänstgöring på sjukhus. Recertifiering lönar sig meritmässigt och ekonomiskt. Den taxa som tillämpas ger högre ersättning om man genom recertifiering bibehåller sin kompetens. Den husläkarmodell som man är på väg att införa har många likheter med vad som tillämpats i Danmark under många år. Utredarna har arbetat lugnt och med eftertänksamhet. Den privata vården kommer att dominera i och med att kommunlegesystemet avvecklas. I den nya "fastlegeordningen" befäster man principen om primärvård som bas i sjukvården och remisstvånget till andra vårdgivare kvarstår. I Norge är man enig om detta, och tycker det är en självklarhet. 1400 kommunläkare förs alltså över till den privata sektorn, och man diskuterar som bäst hur all s.k. kringpersonal skall hanteras i det sammanhanget. Rimligen borde de inte med automatik följa med doktorn, när han går över till en verksamhet med nya ekonomiska förutsättningar. En stor del av allmänläkarna är positiva till den aviserad förändringen. Det gäller särskilt kommunläkarna, som definitivt kommer att få en bättre arbetssituation än hittills. Många privata läkare är kanske mera tveksamma. Man tycker situationen är bra som den är, och tror inte att ett fastlegesystem kommer att förbättra villkoren ytterligare. Red
|