Nationellt familjeläkarsystem
Representanter för Protos-gruppen träffade den nya socialministern den 10 december och presenterade förslaget till Nationellt familjeläkarsystem. Socialministern hade satt sig in i förslaget innan mötet och kunde därmed ställa relevanta frågor och få utökad information.
I den allmänna debatten kring Nationellt familjeläkarsystem ställs av och till frågan om hur förslagsställarna tänkt sig teamarbetet i primärvården. Det måste åter understrykas att Protos’ förslag omfattar beskrivning av familjeläkarens uppdrag utifrån patientens behov av läkarresurs för diagnostik och behandling.
Protos’ förslag ger garanti för en vård på lika villkor för alla invånare, oavsett bostadsort.
Idag har Sveriges invånare inte vård på lika villkor, trots att detta är lagfäst. De är beroende av lokala förutsättningar – ekonomiskt och kunskapsmässigt – i det egna landstinget.
Många utvärderingar har visat att det är samhällsekonomiskt lönsamt att bygga ut primärvården.
Nationella handlingsplanen ställde krav på en sådan utbyggnad. För att ytterligare understryka behovet av bland annat en förstärkt primärvård slöt staten ett utvecklingsavtal med Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet.
Trots detta användes inte de stora summor pengar staten ställde till landstingens förfogande för ändamålet.
Därmed har hälso- och sjukvårdslagen satts ur spel. Invånarna får inte tillgång till sin lagstadgade egen familjeläkare med specialistkompetens i allmänmedicin.
Det upphandlingsförfarande som använts exempelvis i Västmanland, varvid ett stort antal invånare förlorat sin familjeläkare visar också på behovet av ett Nationellt Familjeläkarsystem.
Protos’ metodik för beskrivning av ett uppdrag kan användas för vilken personalkategori som helst i primärvården. Kravet måste vara att det är invånarnas behov av service från just den personalkategorin som är utgångspunkten för analysen, förslaget och beräkningarna.
Det måste idag betraktas som anmärkningsvärt att patienterna måste passera ett stort antal hinder i form av köer, bristande teleservice och mellankontakter med annan personal för att nå fram till en läkarresurs när de behöver den.
Protos’ förslag eller förslag från andra personalkategorier i primärvården utesluter inte teamarbete, utan förstärker snarare ett sådant. Resursbehovsanalyser beträffande service till invånarna från alla kategorier sjukvårdspersonal är en grundsten för att få rätt omhändertagandenivåer, en korrekt prioritering och en god vårdekonomi. Just sådana analyser har landstingen inte genomfört och därför har vården blivit ojämlik.
Det är således mycket viktigt att en försöksverksamhet med Nationellt familjeläkarsystem kommer igång så snart som möjligt.
Hemsidan, www.protos.se är igång. Den presenterar i starten grunddokumenten – hela förslaget, den avkortade informationen till politiker och tjänstemän och väntrumsupplagan till befolkningen. Sidan kan byggas vidare med interaktiv verksamhet och löpande information. Omfattningen beslutar Protos-gruppen vid kommande möten.
Väntrumsupplagan till befolkningen har gått ut till läkarmottagningar i hela landet med hjälp av de lokala läkarföreningarna. Det är styrelsens förhoppning att denna information direkt till patienterna får en stor spridning och ger incitament till diskussion bland dem det verkligen berör – brukarna – om fördelarna med ett Nationellt familjeläkarsystem.

Förhandlingsfrågor
2005 års avtalsrörelse har startat. I sitt yrkande har Läkarförbundet – liksom DLFs styrelse i sitt svar på yrkanderemissen – tagit upp en rad viktiga frågor att förhandla om. Bland dem är jämställda löner mellan könen, bättre löneutfall för akademiskt meriterade läkare, kvalitetutveckling beträffande läkarnas lönesamtal, tillfredsställande arbetsmiljö och förbättrad beredskapsersättning. Andra frågor som måste finna en lösning är behov av jourbefrielse för gravida och för äldre läkare.
Förbundet förutsätter också att den nya arbetstidslagens bestämmelser införs i det nya avtalet på lämpligt sätt.

Utbildningsfrågor
I samband med att specialitetsöversynen fullbordats och de nya målbeskrivningarna för allmänmedicinen är klara har studierektorernas roll diskuterats. Allmänmedicinen har varit föregångare i handledning av ST-läkare och tillsättande av studierektorer.
Studierektorerna kommer sannolikt att få en starkare roll i framtiden. För närvarande är det regel att verksamhetschefer bedömer när läkarens specialistutbildning är fullgången. Med tanke på den varierande utbildningsbakgrunden hos verksamhetschefer ute på enheterna av idag är sannolikt bedömningen från en studierektor säkrare.
Studierektorernas arbetsuppgifter måste fortsätta definieras – de har något olika utseende över landet. Studierektorerna behöver också utbildning och handledning för att vi skall få en jämn kvalitet i denna viktiga verksamhet.
Läkarförbundet har ett nätverk för studierektorer. Det finns även tankar på att studierektorerna skulle bilda en intresseförening.

DLFs fonder
DLF har genom åren förvaltat ett antal fonder, huvudsakligen donationer med regler som varit adekvata när fonderna en gång tillskapades men som föråldrats och gjort fonderna svårtillgängliga i modern tid. Efter många års arbete har DLF lyckats sammanföra fonderna till en enda Samfond, varvid avkastningen kommer medlemmarna tillgodo på ett mycket bättre sätt för insatser som utvecklar allmänmedicinen.
Vid sitt decembermöte fördelade styrelsen medel till flera angelägna projekt.
Annonsering om avkastning och ansökningsterminer kommer att ske regelmässigt.

Stafettläkarenkät
Styrelsen har skickat ut en ny stafettläkarenkät med samma frågor som avsåg år 2001. Med tanke på de restriktioner som huvudmännen på många håll har infört beträffande inhyrning av läkare är det viktigt att svarsfrekvensen blir hög. Allmänläkare i stafett döljer arbetsmiljö­problematik som styrelsen behöver få belyst. Där restriktioner införts är det av värde att få veta vilka arbetsmiljökonsekvensanalyser som arbetsgivaren gjort enligt SAM + (regelverket om ”Systematiskt arbetsmiljöarbete”).

Läkarförbundets sjukförsäkringspolitiska arbetsgrupp
DLFs styrelse är representerad i gruppen. Ytterligare två distriktsläkare ingår.
Sjukskrivningsfrågan är komplex. Flera statliga utredningar pågår och nya betänkanden och rapporter förväntas under första halvåret 2005. Olika myndigheter som Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket arbetar med regeringsuppdrag och projekt med anledning av de stora kostnaderna för sjukfrånvaron.
Sjukskrivningsproblematiken har blivit ett arbetsmiljöproblem. Specialisten i allmänmedicin med kontinuitet i patientkontakten och kännedom om den sjukskrivnes hela situation har i grunden mycket goda förutsättningar att se orsakssammanhanget bakom en sjukskrivning.
Men samarbetet mellan de övriga aktörerna kring de långtidssjukskrivna fungerar inte. Det saknas sanktioner för de arbetsgivare och myndigheter som inte följer lagar och föreskrifter.
Detta i kombination med de pressade arbetsförhållandena i primärvården ger inte allmänläkarna rimliga förutsättningar för att göra svåra och omfattande arbetsförmågebedömningar. Att läkarnas sjukskrivningspraxis dessutom misstänkliggjorts i flera sammanhang ger en ytterligare belastning i en otillfredsställande arbetsmiljö.
Den sjukförsäkringspolitiska gruppen beräknas vara färdig med sitt arbete i vår.

God fortsättning på den nya året!
Kerstin Ermebrant