tt bra alternativ är Paint Shop Pro 8 från Jasc Software. Det är mycket prisvärt. Om man laddar ner det från Internet är kostnaden när denna artikel skrives 79 USD, vilket betyder i dagsläget runt 600 kronor.

En mycket stor fördel med detta tillvägagångssätt är att man kostnadsfritt kan använda programmet under 60 dagar. Först efter denna tidsperiod måste man bestämma sig för om man vill betala för det eller inte. Programmet kommer då inte längre att fungera om man inte betalar. Det här innebär att man får en rejäl prövoperiod, där man själv kan avgöra om man tycker det är värt pengarna eller inte.

Därför har vi valt att använda just det här programmet för vår artikelserie, men mycket av det som vi kommer att ta upp är generellt, och går att använda oavsett vilket bildbehandlingsprogram man än har.

För att hämta Paint Shop Pro via Internet beger man sig till adressen www.jasc.com och klickar sedan på länken Trial Software som man finner under fliken Free downloads mitt i sidans överkant.

Följ instruktionerna och starta hämtningen av Paint Shop Pro. Som vanligt rekommenderar vi Skrivbordet som en temporär plats att lägga filen på.

Filstorleken är på ansenliga 58 mB, så det kommer att ta en stund – hur länge beror på vilken hastighet man har på sin Internetuppkoppling. Med bredband kan det röra sig om bortåt 20 minuter till en halvtimme, men har man ett telefonmodem tar det naturligtvis betydligt längre tid.

När hämtningen är avslutad dubbelklickar man på filen och följer instruktionerna på skärmen. Bekräfta de förinställda alternativ som föreslås under installationen. Ett sådant är att det ska ligga en genväg på Skrivbordet till programmet när installationen är klar. Man kan ändra dessa, men det rekommenderar vi endast för den avancerade användaren.

Genvägen ser ut så här när allt är färdigt. Nu kan man kasta bort uppackningsfilen som inte längre behövs (den tar upp nästan 60 mB i onödan av utrymmet på hårddisken). För att starta programmet behöver man endast dubbelklicka på denna genväg.

Om man inte ändrat på något under installationen så ligger nu programmet i mappen Jasc Software som återfinns i mappen Program på C: i datorn.

Nu är det bara att dubbelklicka på genvägen som vanligt för att starta Paint Shop Pro. Så länge vi använder oss av den här testversionen kommer en ruta upp som talar om vilken dag vi är på under prövoperioden. Vi måste då klicka på Start i rutans nedre högra kant.

Första gången man startar Paint Shop kommer en dialogruta med filassociationer att visa sig. Det är för att man ska markera vilka filtyper som automatiskt kommer att användas av programmet när man ska öppna dem. Klicka inte i något alternativ, utan släck den med högerkryss.

Bilder kan förekomma i en mängd olika format på en dator. De vanligaste är .bmp, .jpg, .gif eller .tif. Formatet skrivs automatiskt när datorn sparar en fil i form av en ändelse som börjar med en punkt och som följer direkt på det namn man gett filen.

För att ta ett exempel: Om man sparar ett dokument i Word som man just skrivit, och som man döpt till Brev, kommer datorn att automatiskt spara den filen som Brev.doc. Ändelsen .doc talar om för varje dator som ska öppna filen, att det är programmet Word som krävs för att läsa den samling av data som filen består av. Datorns inställningar avgör om dessa filändelser visas eller ej, men de finns alltid där. Om man spar filen Brev.doc på en diskett och sedan försöker öppna den i en annan dator som inte har Word, så fungerar alltså inte det. Datorn kan inte läsa filen.

Det här problemet kanske man oftare råkar ut för när det gäller just bilder. Om man t.ex. får ett mail med en bild i formatet .tif, och inte har ett bildbehandlingsprogram installerat på sin dator kan man alltså inte öppna den filen – vilket innebär att man inte kan se själva bilden.

För att lösa det här problemet finns det två format som man brukar använda sig av – .jpg och .gif. Dessa kan läsas av Internet Explorer och andra webbläsare som Netscape och Opera. Idag levereras de flesta persondatorer med Windows operativsystem och i det är Internet Explorer integrerat – det går helt enkelt inte att ta bort. Så om man inte har något annat program för att läsa dessa bilder, kommer Internet Explorer att starta när man klickar på bilden, och då kan vi titta på den. Det kommer alltså att se ut som om vi var ute på nätet, med den skillnaden att det kommer att stå en intern datoradress i adressfältet – den adress på vår dator där vi sparat filen – istället för en webbadress.

Båda dessa bildformat är format som komprimerar själva bilden, d.v.s. reducerar den i filstorlek. Man brukar använda .jpg för bilder av fotografisk natur och .gif för andra bilder som t.ex. teckningar.

Bilder och grafik kräver stora filer, det går alltså åt jämförelsevis mycket hårddiskutrymme för att lagra dem. Ju större filstorlek, desto längre tid tar de dessutom att ladda hem över Internet. De är de skäl som finns för att komprimera bilderna.

Paint Shop Pro kan användas för just denna uppgift – att ändra en bilds format från .tif till .jpg t.ex., samt för att välja just den komprimering vi vill ha. I det här första exemplet utgår vi från att vi har bilder från en digitalkamera som vi har fört över till datorn.

Starta Paint Shop Pro genom att dubbelklicka på ikonen på skrivbordet. Det ska då se ut så här på skärmen:

Om det ligger andra dialogrutor uppe – vilket oftast är fallet när man startar det för första gången – så släck dem med krysset i övre, högra hörnet som vanligt.

Klicka på File längst till vänster i den översta menyraden, och välj sedan kommandot Open i rullisten.

Nu öppnar sig en dialogruta precis som vanligt, där vi letar rätt på den mapp där vi har våra bilder. Oftast är filen döpt till en bokstavs/nummerkombination när de kommer direkt från kameran.

I det här fallet ska vi titta på bilden med namnet IMG_123. Vi markerar den med ett musklick.

Längst ned i denna dialogruta finns det ett alternativ – Show preview – som man kan klicka i en bock framför. Om vi gör det kommer vi att se en liten miniatyr av bilden som vi markerar. Det är praktiskt, framför allt om bilden har en så anonym beteckning som i vårt fall.

Sedan är det bara att klicka på Öppna i dialogrutan. Nu kommer bilden att öppnas i Paint Shop Pro.

Programmet kommer automatiskt att förminska bilden om den är för stor för att få plats på arbetsytan. Det vi har här är en mycket stor bild, så den är reducerad till 22% av sin egentliga storlek. Det kan man läsa på den blå dokumentlisten som finns i bildens överkant.

Vi ser också att en hel del av de knappar och verktyg som förut var gråmarkerade, nu blivit aktiva samt att det tillkommit en hel del nya kommandon i den övre menylisten.

Det första vi ska göra är att ta en kopia av den här bilden. Det kan vi göra på två sätt: Klicka på Edit näst längst till vänster i den övre menylisten och sedan på kommandot Copy i rullisten. Det andra sättet är att trycka ner knapparna Ctrl och bokstaven C på tangentbordet samtidigt, vilket man så småningom antagligen kommer att uppleva som både snabbare och smidigare.

Nu har en kopia av bilden lagt sig i datorns minne.

Om vi vill kan man nu släcka ned den ursprungliga bilden, eller också kan den ligga kvar. För att öppna kopian vi tog kan vi antingen klicka på Edit igen och nu välja kommandot Paste as new image, alternativt kan trycka ned Ctrl samtidigt som bokstaven V på tangentbordet.

En exakt kopia av bilden öppnar sig nu i programfönstret. Den enda skillnaden är att på den blå dokumentlisten ovanför den här bilden nu står Image 1. Det är det namn den kommer att ha fram till dess att vi har sparat den.

Som vi tidigare påpekat är den här bilden ganska stor. Det gäller både dess filstorlek (1,2 mB) och dess storlek på skärmen. Vi ser den förminskad till 22%.

I menylisten finns View som tredje alternativ från vänster. Vi klickar där.

Ställ musmarkören på Zoom, och ett antal alternativ kommer upp i en ny meny till höger. Med hjälp av den kan vi zooma oss ut och in i bilden, eller med hjälp av det översta alternativet direkt gå till fullbildsläge – Zoom to 100%. Vi klickar på det.

Bilden kommer nu – i det här fallet – att förstoras kraftigt och en rullist placeras – till höger om, samt under – bilden. Detta för att vi ska kunna välja vilken del av bilden vi ska betrakta. Hela bilden får ju inte längre plats. Orsaken till att man vill göra så här är för att man ska kunna detaljgranska bilden, kontrollera skärpan på bakgrundsföremål m.m.

Om man öppnat en liten bild, inträffar naturligtvis inte detta. En sådan kommer ju att presenteras direkt i läget 100%, och man ser att det står det värdet i den blå dokumentlisten. Eftersom vår bild var presenterad i 22%, betyder det att bilden nu är förstorad nästan 5 gånger.

Det här med bildstorlek behöver en närmare förklaring, och det är här som många missförstånd sker.

Alla digitala bilder byggs upp av små punkter, s.k. pixlar (från engelskans "picture elements"). Genom att fortsätta att förstora vår bild kraftigt – vilket vi gör genom att upprepa Zoom-kommandot ett tillräckligt antal gånger – kan vi se de enskilda pixlarna och tillsammans bygger de upp den digitala bilden på samma sätt som en mycket detaljrik mosaik.

När vi öppnade bilden, fick vi en annan information i vår dialogruta. Till vänster om miniatyrbilden kunde vi läsa att bilden var 2272 pixlar bred och 1704 pixlar hög. Hur stor visningen av bilden nu kommer att bli på vår bildskärm avgörs av hur många pixlar vi ställt in att skärmen skall innehålla på längden och på bredden.

Det här kan man ändra, och det går till så här:

Dubbelklicka på Den här datorn och sök sedan rätt på Kontrollpanelen. Välj där Bildskärm och klicka på fliken Inställningar.

I den nedre delen av denna flik finns ett skjutreglage där man – genom att ställa musmarkören på själva reglaget och hålla nere vänster musknapp samtidigt som man drar i reglaget åt önskat håll – kan ändra detta värde. Så här ser det ut:

I det första läget byggs bilden upp av 800 pixlar på längden och 600 på höjden. I exemplet ändrar vi detta värde till 1152 × 864. Det kommer naturligtvis att medföra att allt som visas på vår skärm nu kommer att bli mindre i storlek – det gäller både text och bilder och naturligtvis oavsett vilket program som vi hanterar.

Man kan kompensera detta med att skaffa en större bildskärm. Det medför att ju större skärm man har, desto högre bildupplösning kan man använda sig av.

800 × 600 är ett standardvärde för 14–15 tums bildskärmar. Men en del Internetsidor är idag optimerade för 1024 × 768, och om man har den lägre inställningen får man rulla sig även i sidled för att se hela sidan.

Hur stor bilden ser ut på skärmen beror alltså till viss del vilken inställning vår skärm har. Ett enkelt åskådningsexempel får man om man tänker sig en bild som är just 800 × 600 punkter stor. Den kommer att precis fylla hela skärmen i inställning 1 ovan, men i inställning 2 kommer den att vara mindre än hela skärmens totala yta.

En annan viktig faktor är vilken upplösning själva bilden har, d.v.s. hur många pixlar per tum den är uppbyggd av.

Vi ska komma ihåg att skärmen i sig inte kan återge mer än 72 bildpunkter per tum. Om bilden endast ska användas för att visas på en dataskärm är alltså en upplösning som är högre än så helt onödig.

Ska bilden skrivas ut blir däremot denna faktor synnerligen viktig. Man brukar räkna med att en bra bild för tryck bör ha en upplösning av 300 bildpunkter per tum – det är det värde som används för färgfotografierna i denna tidning t.ex. Det är också det värde som en färgskrivare normalt arbetar med.

Om en bild som består av 72 punkter per tum skrivs ut av en skrivare som använder 300 punkter per tum, blir det alltså för glest mellan bildpunkterna – vi kommer att uppleva att bilden blir "taggig" och att detaljrikedomen blir lidande. Lösningen blir då att "packa ihop" dessa punkter. Det kommer att innebära att bildstorleken minskar.

Det här kan man använda enkel matematik för att räkna ut: Vi antar en bild är i upplösningen 75 pixlar per tum och att den då är 20 cm bred. Om man önskar skriva ut den bilden med bra kvalitet, måste man ändra upplösningen till 300 punkter per tum. 4 × 75 = 300, alltså kommer bilden att bli en fjärdedel så stor i 300 punkters upplösning och det innebär att den då kommer att vara 5 cm bred. Vi har helt enkelt packat ihop bildpunkterna så sätt att på den del av bilden där det förut fanns en bildpunkt, finns det nu fyra. Eftersom det totala antalet bildpunkter inte förändrats, blir bilden mindre.

Vi återkommer till hur man på ett enkelt sätt kan spara sina bilder i varierande storlek och upplösning med hjälp av Paint Shop Pro.

Men först ska vi nu spara den bild som vi har uppe på skärmen – kopian på bild IMG_123 som vi gjorde. Det går till som vanligt, klicka först på File i menylisten och välj sedan Save as. Det är nu vi ska välja vilket format vi ska spara den i.

Den vanliga dialogrutan, som alltid kommer upp när vi ska spara något på vår dator, öppnar sig. Välj i den övre delen var på datorn bildfilen skall sparas.

I rutans nedre del ger vi först vår bild ett namn. Men klicka inte på Spara ännu!

Under rutan där vi skriver in namnet på filen finns det en ruta till. Det står Filformat framför den. Paint Shop Pro väljer – precis som t ex Word – alltid sitt eget format (.psp) som standard. Det vill vi ändra på.

Genom att klicka på den lilla bocken till höger om formatrutan får vi upp en lång lista med olika format.

Sök rätt på JPEG-JFIF Compliant långt upp i listan (de står i bokstavsordning) och klicka en gång på det.

Nu kommer det formatet (som alltså är .jpg som alla kan öppna , oavsett om de har ett bildbehandlingsprogram eller inte i sin dator) att stå i rutan i stället.

Det är en sak till vi måste göra innan vi klickar på Spara. Som vi påpekade förut komprimerar det här formatet bilden. Vi måste avgöra hur mycket vi vill att den ska komprimeras. Det gör vi genom att klicka på Options längst ned till höger i rutan. Här kan vi ställa in hur mycket vi vill att bilden skall komprimeras. Ju mer vi komprimerar den, desto mindre blir filstorleken. Men vi ska komma ihåg att även kvalitén på bilden förändras till det sämre. Det är bra om man funderar ett ögonblick på vad bilden skall användas till – publicering på Internet eller för en färgutskrift?

Här finns ett skjutreglage som fungerar på samma sätt som när man ställde in upplösningen på bildskärmen. Längst till vänster är kompressionen 1, den minsta och till höger 99, den högsta. Vi tar alternativet mittemellan, 50, och bekräftar det med OK i rutans nedre, vänstra hörn.

Options-rutan slocknar och vi är tillbaka i Spara som-rutan igen. Nu kan vi klicka på Spara.

Ett högerklick där man väljer egenskaper på filen visar att filstorleken nu är 256 kB. Originalbilden – som ju finns kvar eftersom vi tog en kopia och det var den vi sparade – var på 1,20 mB. Vi har alltså reducerat filstorleken rejält.

Men bilden har fortfarande samma fysiska storlek och upplösning. Hur man ändrar på det, återkommer vi till i nästa nummer.

Per Lundblad