Stig-Arne Wästerlund
– glesbygdsläkare i Särna

Där den riktiga fjällvärlden i Dalarna börjar, och där Österdalälven övergår i Särnasjön, ligger Särna. Vi har färdats hit med bil, och de sista åtta milen från Älvdalen slingrar sig väg 70 ständigt uppåt genom den täta skogen. Landskapet är vilt och vackert och man ser knappt några tecken på bebyggelse förrän vi är framme.

Ordet glesbygd får en påtaglig innebörd när man gör denna resa.

Här har Stig-Arne Wästerlund arbetat som distriktsläkare sedan 1986. För det mesta har han varit ensam doktor, utan någon kollega att diskutera och dela sina erfarenheter med.

Distriktsläkaren ville få en bild av hur det är att arbeta under så speciella förhållanden och bokade in ett besök hos Stig-Arne en gnistrande kall vinterdag i december.

Byn ser ut som ett julkort. Den ljusgula träkyrkan från 1893, som man finner ett stenkast från stranden, ligger omgiven av träd som är täckta av rimfrost och snö.

Här har man funnit boplatser från stenåldern och gravar från järnåldern. En bit utanför själva byn ligger Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall. Som kuriosa kan man även nämna att det var här den händelse utspelade sig år 1849 som finns beskriven i visan Mors lilla Olle. I verkligheten hette gossen dock Jon Eriksson och det var lingon han plockade och matade björnen med innan hans mamma skrek så att besten tog till flykten.

Det bor runt 1200 personer i och runt själva tätorten, men vårdcentralen betjänar sammanlagt 2500 invånare med sjukvård. Till denna siffra ska läggas akutsjukvård för ytterligare 4500 turister per dygn på årsbasis. Drygt tre mil längre upp på fjället ligger Idres och Grövelsjöns skidanläggningar.

– Vecka 7–16 är vi i princip en ortopedmottagning, berättar Stig-Arne när vi träffar honom på distriktsläkarmottagningen.

– Vi tar hand om 800 skidskador om året, och vi slutbehandlar 85%, fortsätter han.

Det finns visserligen läkare till­gängliga på själva fjällanläggningarna under säsongen, men de är privat anställda för att ta hand om besökarna. Nere i Särna finns röntgenutrustning och två vårdplatser att lägga in patienter, så de allvarligare skadorna kommer ner till Stig-Arne ändå.

– Närmaste sjukhus är Mora lasarett. De har en ortopedavdelning vi kan remittera till. Dit är det tolv mil, säger Stig-Arne. Men ibland måste vi skicka till Falun i stället – det gäller ögon, öron och barn – och då är avståndet det dubbla.

– Samarbetet med övriga specialister på klinikerna fungerar väldigt bra. De har nog större förtroende för oss som är glesbygdsläkare, tror han.

– Vi delar t.ex. på glaukomkontrollerna med Mora. Patienterna går varannan gång där och varannan gång här. Vi får ta över en del efterbehandlingar som normalt görs på sjukhusen. Sådant skapar förtroende.

Stig-Arne Wästerlund är gediget förankrad i norra Sverige. Född i Vilhelmina 1953, gick sin utbildning i Umeå 73–78 och hamnade sedan som ST i Mora.

– När jag var klar så fick både jag och min fru – hon är distriktssköterska – ett erbjudande om jobb här i Särna. Vi skrev på för ett år, och på den vägen är det. Vi är kvar ännu.

– Då, år 1986 när jag kom hit, var vi två distriktsläkare här, minns Stig-Arne. Men under 90-talet har jag endast haft en kollega vid min sida under nio månader. Visserligen har jag haft ST-doktor under tre perioder om ett och ett halvt år – och tur är det – men riktigt samma sak är det ju inte.

– Stafettdoktor är för dyrt, så det köper jag inte längre, fortsätter han. Det är ändå jag som får ta hand om allt jobb med uppföljning m.m. Det är inte värt priset.

När Stig-Arne kom till Särna och tillträdde som chef för primärvården hade han 108 personer anställda.

– Idag har antalet krympt till 14, berättar han. De flesta har avknoppats i olika kommunala verksamheter via Ädelreformen t.ex. Men här finns rehab, ambulans, äldrevård och till och med en varmvattenbassäng på 16 meter.

Stig-Arne beskriver hur fördelningen av tjänsterna i Särna ut idag:

– Vi har en barnmorska på halvtid och en arbetsterapeut på halvtid. En sjukgymnast på heltid och en undersköterska likaså. Vi har mottagningssköterska och sekreterare på 150% vardera. Dessutom har vi 150% distriktssköterska här i Särna, och sedan ytterligare en tjänst på 150% vid vår distriktssköterskemottagning i Idre. I underlaget finns också 200% på läkare, men den ena av dessa tjänster är – och har varit – vakant under lång tid.

Stig-Arne har mellan 12 och 15 patienter om dagen under lågsäsong, och 20–25 patienter per dygn under högsäsong.

– Det finns alltså en tjänst till som distriktsläkare här, men det är ingen som söker den, avslöjar han. Svårigheten att få någon att slå sig ner här beror antagligen på att hitta ett arbete som är intressant även för maken eller makan. Dessutom så finns det bara skola upp till årskurs 9 här i Särna, sedan måste eleverna flytta till Mora eller någon annan stad för att gå i gymnasiet. Det är säkert en annan faktor som verkar negativt när man ska rekrytera.

– Men den här mottagningen hanterar c:a 5000 patientbesök om året, oavsett om vi är en eller två läkare här. Besöksfrekvensen går inte ner för att jag är ensam, säger Stig-Arne.

Att Stig-Arne är ensam doktor innebär också att han får ta stort ansvar för jouren i Särna.

– Fr.o.m. vecka 7 t.o.m. vecka 16 är det högsäsong. Då är jag ständigt sysselsatt på jouren mellan klockan fem på eftermiddagen fram till åtta, nio på kvällen. Under lågsäsong blir jag i genomsnitt väckt en natt per vecka, berättar Stig-Arne och tar fram sin almanacka för att titta efter hur den senaste månaden gestaltat sig.

– Förra månaden var jag i beredskap 24 dygn. Visserligen har jag jouren i hemmet, med en halvtimmes inställningstid, men det innebär att jag är ganska låst, säger han och tillägger eftertänksamt:

– Landstinget ser personalfrågan på den här vårdcentralen som löst, trots att det finns en vakant läkartjänst. Jag bråkar antagligen för lite...

Naturligtvis blir vår följdfråga hur han orkar med en sådan arbetsbelastning.

– Förutsättningen är att jag har långa semestrar då och då, svarar Stig-Arne. Jag har minst 6–7 veckor varje sommar, samt ett par veckor runt jul och nyår och ett par veckor på vårvintern. Det har landstinget ställt upp på. Och så bygger det på att det inte är lika mycket att göra hela året.

– Man ska inte glömma att det roligaste jobbet i hela primärvården är att vara distriktsläkare i landsbygd, fortsätter han. Det blir så varierande. Man får hålla sig a jour med alla områden inom medicinen, och det är väldigt stimulerande. Här sker 85% av alla läkarbesök i öppenvården i just primärvården. Det betyder att arbetsuppgifterna blir väldigt omväxlande.

– Sedan blir det inte så svårt när man jobbar med en så begränsad population. Jag känner befolkningen och jag har varit här länge. Det innebär t.ex. att man kan ta en hel del på telefon.

Ett exempel som belyser detta händer mitt under vårt samtal. Stig-Arne får lämna oss en liten stund. En kvinna har halkat utanför affären och blivit förd till vårdcentralen. Stig-Arne kastar en snabb, van blick och bestämmer sig omedelbart för en vidare transport till Mora. Han är så säker på sin diagnos – lårbensbrott – att han anser det onödigt att röntga först.

När han skriver remissen har han redan ett antal faktorer i huvudet, som medicinering och social situation, och kan snabbt kolla upp dessa fakta i sin journal. Det hela tar inte mer än några minuter.

– Landstinget håller på och ser över jourutvecklingen, och de vill stänga det mesta, avslöjar han. Undantaget är just Särna på årsbasis och Sälen under säsong.

– Det blir väldigt långt till doktorn om de skulle lägga ner här...

– Men det är viktigt att det finns alternativ för patienterna. Något annat vore orimligt. Alla har rätt till en second opinion, och man kan inte komma överens med alla, säger Stig-Arne.

Men det blir långa resvägar om man vill träffa en annan doktor. Närmaste vårdcentral ligger 8 mil bort, i Älvdalen.

– Sedan finns ju alltid turistdoktorn på fjällanläggningen under säsong, fortsätter han.

Det största problemet med att vara ensam doktor, är att det inte finns någon att prata problem med, anser Stig-Arne.

– Det är det där snabba spontana över kaffekoppen man saknar mest, säger han.

– Jag ska få en ny AT-läkare hit den förste februari, som ska vara här i tre månader. Det ser jag verkligen fram mot. Det är någon att prata med.

En ortoped kommer till vårdcentralen i Särna 1–2 gånger per termin. Då samlar Stig-Arne ihop patienter, och han ser alltid till att de träffar ortopeden tillsammans. De tar även ställning till eventuell operation tillsammans.

– På så vis blir det ju även ett utbildningstillfälle för mig. Annars så är det svårt för mig att komma loss för fortbildning. Det blir kanske en vecka sammanlagt under tre år. Så jag får försöka att utnyttja sådana här tillfällen och se till att läsa själv.

Vi frågar hur det fungerar om Stig-Arne själv blir sjuk.

– Ta i trä, det har jag inte varit. Inte så att jag inte har kunnat vara jour i alla fall, skrattar han.

Samtalet glider in på utbrändhet, något som Stig-Arne har en del tankar om. Han har talat på konferenser om allmänläkarens roll i mötet med patienter som drabbats av detta.

– Det är ett samhällsfenomen. Ofta drabbar det kvinnor som befinner sig i en jobbig livssituation, och därför blir sjuka på jobbet. Problemet är hur vi ska hantera detta, ofta är det så att de som söker gör det för att bli sjukskrivna, inte för att få bot.

– Jag har slutat att sjukskriva. Det hjälper aldrig någon att bli sjukskriven, tvärtom, fortsätter han. Jag sitter idag med kunskapen om att om jag sjukskriver dig så stjälper jag dig, istället för hjälper dig. Alla undersökningar och all samlad kunskap visar det.

– Det gäller att få till en dialog med patienten som syftar till att få patienten att inse detta samband. Man kan sjukskriva på deltid under en begränsad period t.ex., men målsättningen måste stå klar och tydlig från början: Patienten ska tillbaka till arbetet.

Fjällanläggningarna i Idre och Grövelsjön har stor betydelse för kommunen.

– Det här var en gång en skogs- och jordbruksbygd, berättar Stig-Arne, men idag är det helt borta. Det finns inga skogsarbetare kvar längre. Skördarna – maskinerna – har helt tagit över.

Istället är det turismen som står för de flesta arbetstillfällena i kommunen. Därefter följer kommunen och landstinget.

– Idre fjäll är Sveriges största enskilda skidanläggning. Man har över 7000 sängplatser, vilket faktiskt innebär att i princip så kan alla kommunens innevånare checka in där på en gång om man så ville, säger Stig-Arne som själv har ett stort intresse för skidåkning. Han är ordförande i kommittén för Skid-SM i Idre år 2003.

– Att jag engagerat mig i det arbetet beror främst på att jag har två söner som gått på skidgymnasiet och satsat på elit. En håller för övrigt fortfarande på – och det innebär rent praktiskt att de tränar mer än 500 timmar om året, d.v.s. varje dag.

– Så jag har vallat 10 par skidor varje kväll i fem års tid nu. Det är också en vetenskap, det här med att valla, men av ett helt annat slag.

Stig-Arne beskriver sig själv som en utpräglad glesbygdsmänniska. Han och hans familj har trivts bra i Särna sedan flytten hit för 18 år sedan. Vi frågar vad det är som gör att han har gjort det. Han tänker efter en kort stund, innan svaret kommer:

- Framför allt människorna!

– Jag jobbade en kort tid som nyutexaminerad i Mora. Det var en helt annan typ av patienter man mötte där, fortsätter Stig-Arne, och återkommer till det faktum att han här känner sin befolkning och att han har ett mycket gott förhållande till dem.

– Jag har fått deras förtroende, och det känns bra, säger han men avslöjar också att han nu kommit till en punkt där det finns en baksida av samma mynt:

– Man vet när man ser listan vad de söker för. Jag vet vad jag kommer att göra. Och det finns en fara där. Så om ett år – 2004 – tänker jag sluta, avslöjar Stig-Arne.

– Särnaborna behöver vila sig litet från mig, och även jag från dem. Därför är det dags för ett "break". Det här har jag redan talat om för landstinget, så där är man medveten om det. Jag ska ta en paus på åtminstone två år. Vad jag ska göra vet jag inte, utom det att jag ska vara ledig länge – dock inte i två år. Om jag sedan efter dessa två år kommer att komma tillbaka hit till vårdcentralen vet jag inte heller.

Stig-Arne har inga särskilda planer för denna tvåårsperiod, men en sak tror vi i alla fall att vi kan förutsäga:

Han kommer inte att flytta till stan.

Per Lundblad