Från bogsprötets spets till aktern mäter hon imponerande 49,9 meter. 
Fullt riggad stoltserar hon med 13 segel. De rena linjerna gör henne till ett av Sveriges absolut vackraste fartyg. 
Varje år går hon på kustfart mellan Göteborg och Strömstad, och då är allmänläkare Olle Lyngstam med på resan – och ytterligare 25 kollegor till honom.

Det är en annorlunda kurs till havs, mycket uppskattad av dem som deltagit genom åren, där Olle har en pedagogisk idé med att få deltagarna att kasta loss från vardagens bekymmer. Under fem dagar fördjupar de sig och reflekterar kring allmänläkarnas roll i framtiden.
– Vi som jobbar i primärvården sitter ju alla i samma båt, säger Olle.
Distriktsläkaren träffade honom en gråkall dag i januari, när tanken på sol, hav och saltstänkt bris känns väldigt avlägsen men samtidigt oerhört lockande. Han är i full färd med att planera årets kurser, och vi bad honom att berätta om bakgrunden till dessa.

Olle tar emot i sin mottagning i Göteborg, Husläkaren i Gårda. Han har just tagit emot de sista patienterna för dagen, och vi ställer frågan hur det hela började.
– Upprinnelsen var redan 1982, svarar han. Då startade jag en kurs för blivande distriktsläkare som skulle försöka penetrera vad jobbet egentligen går ut på. Detta på uppdrag för NLV (Nämnden för Läkares Vidareutbildning). Redan på 70-talet hade jag fått i uppdrag av Socialstyrelsen att vara med i en grupp som skulle jobba med frågan hur primärvården skulle formas i framtiden. På den tiden jobbade jag i primärvården i Skövde.
Olle ritar ett diagram där han försöker förklara hur de olika specialiteternas krav på kompetens rör sig åt ett håll, och hur han istället ville få till en utbildning som gick på tvären och skar igenom alla dessa. För det är det, menar han, som är allmänläkarens roll i mötet med patienten.
– Det här var ju på den tiden då det inte fanns någon specialitet i allmänmedicin, förklarar han.
– Jag flyttade till Tjörn mot slutet av 80-talet, fortsätter Olle. Vid den här tidpunkten hade jag tröttnat rätt ordentligt på den vanliga konferensmiljön. Det var svårt att hålla ihop gruppen. Det är ju så många andra saker som sker parallellt hela tiden vid en konferensanläggning – andra konferenser t.ex. Och så är det folk som vill passa på att hälsa på bekanta de har på orten o.s.v.
– Så hittade jag en båt som hette Athene, minns han, och jag började fundera på om man inte kunde lägga den här kursen ombord på henne. Problemet var bara att hon endast hade 16 kojplatser, och Socialstyrelsen ville att det skulle vara 25 deltagare. Men jag tänkte att det får fixa sig. Vi gav oss iväg, och så fick vi skaffa fram de extra kojplatserna varje natt. Vi lade folk på tullbåtar, på polisbåtar och olika ställen i land varje natt. Det blev för stökigt.
– Fast idén med att ge sig ut och avskärma sig från övriga omvärlden på en båt, ville jag inte ge upp, säger Olle. Jag hittade skonaren Ingo i Göteborgs hamn. Hon hade visserligen inte fler kojplatser, men det var mycket bättre plats ombord så vi kunde bädda extra sängplatser direkt på durken.
– Det var på en av dessa kurser på Ingo som jag träffade distriktsläkare Anna Källkvist. Hon var med som deltagare, och hon satt också med i provinsialläkarstiftelsens styrelse. Hon var väldigt entusiastisk efteråt och sade spontant att ”Det här är precis vad distriktsläkare behöver”.
– Så i stiftelsens regi arrangerades den första kursen i början av 90-talet. Och 1993 träffade jag ägaren till Lady Ellen. Jag frågade om inte jag kunde få hyra henne, lite ”off-season” d.v.s. alldeles före och efter sommaren. Det gick bra, och på den vägen är det nu, avslutar Olle.
– Det är en stor skillnad. Allt är så väldigt mycket mer bekvämt, säger Olle entusiastiskt. Det finns kojplatser åt alla, många hytter, som har både dusch och toalett. Vi har alla konferensfaciliteter vi behöver ombord. Det finns konferenslokal med all elektronik också, så vi är fullståndigt väderoberoende. Det innebär att det aldrig blir någon hasard att ge sig ut.
– Men vi försöker hela tiden hålla till uppe på däck när vädret tillåter, eftersom det naturligtvis är oöverträffat att få uppleva den Bohuslänska skärgården och havet därifrån, fortsätter han.

En kursvecka på Lady Ellen
Det leder automatiskt in vårt samtal på hur en kursvecka ombord på Lady Ellen ser ut idag. Olle beskriver den så här:
– Det börjar med att de 25 kollegorna får mönstra ombord i Göteborg på måndag, börjar han. Sedan styr vi norrut. Vi passerar Styrsö och där har jag jobbat som provinsialläkare – man ser den gamla stationen från båten – och det gör att jag kan berätta lite om mina erfarenheter därifrån. Hur det var att jobba med de specifika förutsättningar som gäller på en sådan speciell arbetsplats som en ö innebär.
– Upplägget under hela kursen är diskussion i plenum, som fortsätter i grupper, fortsätter han. Och tanken är att det hela tiden finns något konkret som vi passerar som man kan knyta det till. Det som går förbi ögonen kryddar det vi talar om. Detta går igen under hela resan.
– Sedan är det så att vi själva ska sätta segel. Första gången gör vi det under övervakning och instruktion, men sedan är det meningen att vi ska klara det på egen hand. Det finns förstås en kapten, en styrman och en motorman med ombord, samt folk i köket.
– Det finns naturligtvis en pedagogisk baktanke som jag har: Vi är på en båt som inte så många tidigare varit på, i alla fall inte så att de behärskar den. Det gör att det inte finns några revir att slå vakt om. Och så har vi denna fantastiska natur runt omkring, som vi befinner oss mitt i. Man ska helt enkelt ha det så skönt och bra att man vågar sänka garden!
– Och om det är så att man vågar det, då blir det också lättare att prata om sina problem. Det brukar fungera bra, påstår Olle.
Vid Vinga sätts kursen norrut mot Marstrand som är första natthamn.
– Vi brukar träffa någon av de lokala kollegorna där, avslöjar Olle. De berättar om hur det är att vara distriktsläkare på en liten ort där man är igenkänd av alla. Sedan diskuterar vi vidare.

Historiska tillbakablickar
Dag två går resan mellan Marstrand och Stenungsund.
–Vi ägnar oss åt historiska tillbakablickar. Kan vi lära något av historien, frågar Olle. Hur jobbade kollegorna förr i tiden? Hur var deras status och yrkesidentitet förr? Vi tittar i provinsialläkarrapporter och kan finna att även för 150 år sedan var de mycket duktiga
– Sedan tittar vi ut i världen. Finns det andra ställen där de har en välfungerande primärvård? Ofta finns det kollegor ombord som har internationell erfarenhet. Det kan vara kollegor som arbetat utomlands, eller som har invandrarbakgrund. Frågan är: Kan vi lära oss något från dem? Och hur ser det ut i Sverige idag?
– Ett perspektiv som jag har fått efter många år av kurser är att det finns väldigt många olika sätt att arbeta på i primärvården i Sverige idag, påstår Olle.
– Vi diskuterar vår identitet, fortsätter han. Vad händer med oss som yrkesgrupp när man placerar in oss i tegelhögar som vi inte ens kan klara av att sätta ett enhetligt namn på? Vårdcentral, husläkarmottagning, allmänläkarmottagning eller familjeläkarmottagning! Naturligtvis är det svårt att skaffa sig en identitet när vi rör oss med så olika begrepp hela tiden.
– Vi har också blivit isolerade från resten av samhället, intryckta i dessa tegelhögar bakom våra skrivbord. Avpersonifierade – det var ett öde som aldrig drabbade de gamla provinsialläkarna. De var ute i samhället hela tiden, hävdar han.
– Vi går ut på byn också. Jag brukar skicka ut kursdeltagarna för att göra en enkel intervjuundersökning, vars resultat brukar förvåna dem för det mesta…
– Det är så viktigt att vi kan komma fram till att vi distriktsläkare behöver räta lite på ryggen, fortsätter Olle med stort patos. Vi är ju så bra!
Dagen därpå styr Lady Ellen mot Lysekil.
– Den här dagen handlar det bl.a. om utbildning. Vi diskuterar också handledarskap. Det är ju faktiskt så att det är vi som ska vara förebilder för nästa generation.

Folkhälsoarbete och datorisering
Därefter sätts kursen mot Fjällbacka. Den här dagen talar man om folkhälsoarbete. En gäst ombord är Olles f.d. chef, Owe Peterson. Owe har erfarenheter från sin tid som chef för WHOs Europakontor i Köpenhamn.
– Vi börjar med det globala perspektivet och hamnar till sist hos den enskilde distriktsläkaren. Frågan som väcks är: Vad kan jag göra?
– Under eftermiddagen har vi en annan viktig punkt på programmet. Datatekniken. Hur kommer den att påverka framtiden för oss, berättar Olle. 
– Sedan så är kvällen i Fjällbacka också sista natten med gänget. Vi gör en rundvandring och ser oss om i det vackra fiskeläget.
Under fredagen stävar så fartyget mot Strömstad. Det är dags för att fundera och sammanfatta. En viktig punkt är distriktsläkarens villkor framöver.
Kontakter man skapat under veckan – både på båten och vid de olika strandhuggen – har förhoppningsvis varit en källa till inspiration.
Det är en väldigt intensiv kursvecka som deltagarna varit med om. Att den är mycket uppskattad, vittnar en genomläsning av de skriftliga utvärderingar som Olle samlat på sig. Han sammanfattar konceptet bakom framgången så här:
– Man ska må gott, börjar han. Då sänker man garden och vågar bjuda på sig själv. När man kommit så långt, kan man börja reflektera på allvar.
– Det jag vill att alla ska fundera över är: Vad är det vi sysslar med egentligen? Är det så här vi ska jobba i framtiden?
– Det dyker ju hela tiden upp nya företeelser i primärvården. Det finns alltid något som är aktuellt. Under årets kurs ska vi diskutera den nationella handlingsplanen och Familjemedicinska institutet. 
– Vad får ett sådant för konsekvenser? undrar Olle avslutningsvis.
Det är ett av de många ämnen som kommer att avhandlas under årets seglats längs Bohuskusten. Vi önskar honom god sikt och mycket solsken. Vind i seglen har han redan.

Per Lundblad

Fotnot 1: Årets kurs har titeln Allmänläkarnas framtida arbetsformer. och äger rum mellan den 13/5 och 17/5. Så här beskrivs den på DLFs hemsida: www.svdlf.se. Klicka på länken Styrelsen på startsidan, och fortsätt sedan med länken Provinsialläkarstiftelsen. Den nya sida som nu öppnar sig har en länk med Aktuella kurser, vilken nedanstående text är hämtad från.

”Mot bakgrund av ett närliggande framtidsscenario beskriver vi allmänläkarnas roll i sjukvårdssystemet. Kan vi lära något från våra historiska kollegor? Från de internationella? Från varandra? Hur skall vi hantera den nya datamiljön, där patienterna via Internet kan vara väl så informerade som vi själva är? Och hur ser våra samarbetspartners ut inom och utom den egna organisationen? Hur blir det med vår egen fortbildning? Med folkhälsoarbetet? Och hur använder vi vårt viktigaste instrument: konsultationerna? I en anda av kollegial korsbefruktning söker vi under kursveckan svaren på dessa frågor.”

Om Du har några frågor om kurserna går det bra att kontakta:
Anne-Marie Johansson på DLFs kansli, telefon 08-790 33 91, 
fax 08-790 33 95,
e-mail: anne-marie.johansson@slf.se 

Fotnot 2: För den intresserade som vill veta mer om Lady Ellen, finns hon utförligt presenterad på Internet. Gå till www.ladyellen.se