Om man tar spårvagn 8 eller 9 en styv mil i nordostlig riktning från Göteborg, kommer man till stadsdelen Gunnared. Här ligger områdena Gårdsten, Lövgärdet, Rannebergen och Angereds Centrum. Det är många flerbostadshus i allmännyttans regi, den sista stora expansionen av Göteborg under miljonprogrammets dagar. 

Under 80-talet byggde man sedan vidare med bostadsrätter, radhus och villor. Idag finns det stora skillnader mellan de olika områdena. Man hittar både stora hyreshus och idylliska villaområden.

Gunnared är en smältdegel av olika kulturer. Lite drygt hälften av innevånarna har utländsk bakgrund.

1978 invigdes stadsdelens knutpunkt Angereds Centrum av kungen – som även han tog spårvagnen hit den gången det begav sig. Där finns mängder av butiker och restauranger, post- och bankkontor samt olika serviceinrättningar – en av dem är Angereds vårdcentral som Distriktsläkaren hälsade på hos, en alldeles vanlig måndagsmorgon i september.

Klockan närmar sig halv åtta och folk börjar samlas i trapphuset utanför dörren till Angereds vårdcentral. Några har redan suttit där länge, men det är nu som de flesta strömmar till. Mellan kockan åtta och nio är det akutmottagning, och många patienter vet att det gäller att vara på plats i tid om man ska få chans att träffa en läkare under denna timme.

Nu kommer Bengt Eliasson, som arbetat som läkare i flera år på Angereds vårdcentral och möter upp. Han har några minuter över, innan han måste ta itu med dagens arbete, och använder dessa till en kort guidning i lokalerna.

Här finns bla en kuratorsmottagning, inne i själva vårdcentralen. Sedan ligger distriktsköterske- och barnmorskemottagningen alldeles intill. Gunnareds sjukhem ligger ett stenkast bort, och det finns även BUP-mottagning samt folktandvård i samma byggnad som själva vårdcentralen.

Sedan öppnas dörrarna och verksamheten drar igång på högvarv. Maria som jobbar i receptionen får fullt upp med att ta emot patienter och slussa dem vidare och Bengt får händerna fulla. 

På eftermiddagen får vi en chans att sätta oss ned en stund och tala med Bengt Eliasson och hans två kollegor, Elsie Johansson och Peter Bandrup. 

Tillsammans utgör de de tre fast anställda läkarna på Angereds vårdcentral. Bengt jobbar 60%, resten av sin tid ägnar han sig åt fackligt arbete. Elsie har 90% tjänst, men då ingår tio timmar till sjukhemmet som ligger nära vårdcentralen. Peter har både barnläkar- och allmänläkarutbildning och jobbar heltid, men då sköter han även skolhälsovården och BVC för primärvården. Om man räknar om detta, motsvarar de tre ungefär två heltidstjänster på vårdcentralen, enligt Bengt.
– Vi skulle behöva en läkare till hit, helst två, fortsätter han. Men det är svårt att få sökande till tjänster som allmänläkare.

Och så visar han en fördelning mellan generalister och specialister i Göteborg. 90 % av läkarna räknas som specialister och endast 10 % till generalister. 
– Det är sämst i landet, berättar Bengt. Om man dessutom ser att medelåldern för allmänläkare i Göteborg är 53 år och sedan tänker på det faktum att denna brist tar tolv år att utbilda bort, så är det lätt att inse att det kommer att bli ännu svårare att fylla tjänsterna framöver. Vi fortsätter att läsa statistik och fakta med Bengt.

– Stadsdelen heter Gunnared, och den har 20117 invånare varav 13 080 är mellan 16 och 64 år. Den är indelad i fyra primärområden, varav Angereds vårdcentral är ett. Vi har ett stort ohälsotal, om man jämför med Göteborg i övrigt. Vi ligger högt i hjärt/kärlsjukdomar, högt i olyckor, vi har höga självmordstal och hög spädbarnsdödlighet. 
– Detta kan delvis förklaras av att många av våra vårdsökande är tunga fall, och som ofta har trauman med sig i bagaget, säger Elsie.
– Men det är intressant att arbeta här, fortsätter hon. Det är folk från hela världen. Det är sjukdomar som vi inte alltid är vana vid. Det skulle nästan bli tråkigt om man tog jobb t ex nere i stan.

Före årsskiftet var Angered en akutmottagning som hade öppet mellan 17.00 och 21.00. Men nu går utvecklingen mer och mer mot tidsbeställning.
– Vi har så många som är långtidssjukskrivna, säger Peter. Det är mycket tyngre att ta hand om dem, och de behöver följas upp. 
– Fast nog skulle det kännas bättre om vi kunde ta fler akutfall, tycker Elsie.
Peter fortsätter med att berätta att de nu registrerar besökstiden i ett datasystem – HEKLA – en de factoregistrering av tid och diagnos.
– Det är bra för att det ger feedback, fortsätter Peter, man ser antalet besök per diagnoskategori.

Bengt är åter snabb med statistiken och tar fram ett exempel:
– Av 6 346 besök totalt så handlade 629 om muskler och leder, 297 var psykiska sjukdomar och 269 gällde hjärta/hypertoni, visar han. Detta är patienter som tar mycket tid i anspråk och de måste få det.
Den här morgonen har Maria haft tur. Hon har haft två extra läkare att placera ut akutsökande till och fått ihop hela 15 tider. Dessa extra doktorer var dels en sk ”stafettläkare” – med det avses en inhyrd vikarierande läkare – samt en ST-läkare som har vårdcentralen som bas, där Elsie fungerar som handledare.
– Men lika ofta har jag ingen extra, säger Maria. Och då kan jag maximalt få ihop 8–9 tider. Det är vad som går att få in hos de tre ordinarie läkarna på akuttiden. Den är ju inte mer än en timme.

Vad tycker då Bengt och hans kollegor om dessa inhyrda doktorer?
– Det är dyrt, säger Bengt. Vi andra får ta över remissvar och sådant som kommer sedan när de är borta, och det ger en ökad totalkostnad. Men det är naturligtvis mycket bättre med en stafettläkare, än ingen alls. Och han återkommer till det faktum att det är flera lediga tjänster i området, som ingen söker. 

Varför ska man då söka en tjänst i just den här delen av staden? På det har läkarna i Angered flera svar som de är eniga om.
– Det är ett väldigt stimulerande område, säger både Bengt och Elsie och lyfter fram kontakterna med patienterna som en stor fördel.
– Detta är världen i miniatyr, och det är roligt och stimulerande att möta så många olika patienter. Det är också stimulerande att jobba med patienter som är så tacksamma, fyller Elsie i.
– Det är roligt att vara både barnläkare och allmänläkare här, för jag kan verkligen dra fördel av att jag har båda dessa kompetenser, säger Peter. 

Tidigare var Bengt chef för vårdcentralen, men sedan han gått ner i tjänst har han avsagt sig uppdraget. Nu är det Doris Hagen-Enzinger – barnmorska på MVC – som har tagit över som verksamhetschef. Innan omorganisationen var det alltid läkare som var chefer på vårdcentralerna, men nu är det bara 2 av totalt 7 vårdcentraler i Gbg Nordost som har en läkare på chefsposten. Bengt ser flera orsaker till att det blivit så.
– När en läkare blir chef, får de i allmänhet för lite tid avsatt för chefskap, säger han, och fortsätter:
– Arvodet är ju dessutom detsamma, vilket gör att det blir mer lockande för en sköterska. Det blir ju – procentuellt sett – större lönepåslag för en sköterska.

Rent allmänt och principiellt anser de att det är bättre med en läkare på chefsposten. Detta för att en läkare har högre kompetens i medicinska frågor, samt även i läkemedelsfrågor. 
Ute hos Maria får vi chans till en sista pratstund när det börjar bli eftermiddag. Hur gör man med de akutpatienter som inte får någon tid?
– De får alltid tala med någon av sköterskorna och sedan hänvisar vi dem antingen vidare eller så får de komma tillbaka i morgon. Ingen ska behöva lämna oss utan att åtminstone få medicinsk rådgivning. 

Ingela, som jobbar som sekreterare, tittar in en stund trots att det är hennes lediga dag.
– Här är ingen dag den andra lik, säger hon, men det är det som är en del av charmen med att jobba här.

Det verkar vara en väldigt god stämning bland personalen på Angereds vårdcentral. Kanske man kan sammanfatta med Marias reaktion, när jag ber henne räkna ihop hur många patienter hon haft kontakt med under dagen. Det visar sig vara över hundra, om hon tar telefonkontakterna med i beräkningen.
– Du har alltså talat med över hundra personer idag?
– Ja, säger hon och spricker upp i ett lyckligt leende, jag älskar verkligen mitt jobb!

Per Lundblad