Jag har arbetat sedan 1973 och har perspektiv på primärvårdsarbete. Inför nya besparingar tittade jag på kostnaderna för datahanteringen under 1999, då vi för tredje gången bytte system. Vänner inom industrin tycker att vi som arbetar för Landstinget är alldeles för flata gentemot datafirmorna när det gäller att ställa krav på ett program som är anpassat till verksamheten och att vi "tvingas" byta program när vi egentligen bara behöver finjusteringar på det program som är aktuellt.

Vi är alltså datafirmornas "guldkalvar" med följd att det rinner ut pengar ur verksamheten, vilket känns oetiskt när motsvarande indragningarna sker i rent patientarbete. Och säg inte att dessa pengar tas "från annan kassa". Det är skattepengar som vi och patienterna vill använda för rätt ändamål.

Används sjukvårdens ekonomi på rätt sätt?

Landstinget Dalarna kommer att höja skatten, sjukvården i Dalarna ligger på ett minuskonto av c:a 200 mkr. Flera nedskärningar till följd av dålig ekonomi finns i sikte Hur hanteras sjukvårdens ekonomi?

När datoriseringen skulle genomföras inom primärvården i början av 90-talet törs jag påstå att merparten av beslutsfattarna, liksom de framtida användarna, var oerfarna av datatekniken. En del hade säkert ordbehandlare hemma och hade upptäckt dess fördelar men i övrigt var okunskapen så stor att vi inte kunde annat än att tigande ta emot datakonsulternas försäkran om:

Och nu citerar jag – "kostnaderna för datoriseringen kommer att avskrivas på tre år, sekreterartjänsterna (en yrkesgrupp som det redan då var brist på) kan minskas med 1/3 del, systemet ger stora möjligheter att ta fram statistik, journalerna kan arkiveras på annan ort etc.etc.

När vi nu kämpat med datoriseringen i 6 år och bytt program för tredje gången kan jag inte annat än konstatera att vi blivit rejält lurade. Sekreterartjänsterna har ökat istället för att minska eftersom de pålagts ansvar för att vara extra datakunniga och hjälpa övriga användare, sköterskor och läkare förutom det merarbete som det innebär att överföra och lagra pappersinformation från olika vårdgivare.

Statistiken är inte åtkomlig för den vanliga användaren utan kräver stora specialkunskaper.

Svagheterna i systemet ligger inte bara i själva mjukvaran med komplicerade system med finesser som ingen efterfrågat och som förlångsammar processerna (ju mer lagrad information desto trögare funktion), svårigheter att få överblick i lagrade data, och oförmåga i systemen att lagra viktig information som EKG, audiogram och diabeteslistor för att bara nämna några.

Att systemet med ojämna mellanrum hakar upp sig och skapar stora, frustrerande overksamma luckor i verksamheten där inte bara en journal inte går att finna utan vårdcentralens samtliga journaler är oåtkomliga har vi alla prövat på. (Detta var ett av argumenten som framför allt sköterskorna fann attraktivt inför datoriseringen, "att inte behöva leta efter felsatta journaler").

Det som ändå gör att vi borde känna oss ordentligt grundlurade är ekonomin.

När vi något år efter införandet av datajournaler önskade kompletterande justeringar fick vi av firman veta att vi fick vänta till nästa version av dataprogrammet.

Nu har vi för 3:e gången på 6 år bytt program och inför millennieskiftet även fått helt nya pc. Vi använder nu Profdoc III och vet att version 4 och sannolikt följande 5,6… är under utarbetande.

Vad har det kostat vårdcentralen? Under innevarande år c:a 1,1 mkr och då är bara hårdvara, programvara, installation, utbildningar för all personal, service och konsultavtal inräknade. Bortfall av inkomster för vårdcentralen, löner under utbildning och vikarier är inte medräknade.

Om man vill kan man ju multiplicera summan med antalet vårdcentraler i Dalarna som gjort motsvarande datorisering (c:a 30) och eventuellt även med antalet gånger som man infört nya program.

Det stora sveket mot oss som användare är arbetsgivarens flathet inför dataindustrin. Sjukvården behöver ett enkelt system för sin användning. När vi upplever att något behöver förbättras skall detta åtgärdas och inte helt nya program införas.

När Profdoc II ersattes av Profdoc III visade det sig att det fungerade långsammare än det tidigare. Vi som användare är kunden som dataindustrin skall serva efter kundens behov och inte efter dataindustrins. Uppenbarligen har vår arbetsgivare inte förstått det.

Och som råd till dem som ännu inte hamnat i denna dyra karusell:

Kräv i så fall ett system som är anpassat till verksamheten, ett system som är pålitligt och kommer att hålla i många år. Förbättringar sker på användarens initiativ och service på för användaren "icke arbetstid" OCH den ekonomiska kalkylen måste ligga inom för sjukvården rimlig moralisk nivå.

Men frågan är: Finns det någon fördel med datoriseringen?